Jag Ser Världen I En Framåtvänd Backspegel
I'm sitting här in my broschas lägenhet, lyssnar på musik och har det helt nedsläckt. Helt ensam och har egentligen inte gjort nåt speciellt de här timmarna som flutit förbi. Idag har jag varit lärare i mellanstadiet så nu är alla stadium gjorda, bara gymnasie och dagis kvar innan jag varit överallt. Det är faktiskt rätt roligt, eleverna är snälla och gör det roligt för det mesta.
Mio är fortfarande halt :/
Jag fick en kommentar idag om ett av mina tidigare inlägg, det om psykisk misshandel. Om att om man skulle visa det för en som man utifrån skulle säga att den är utsatt eller delaktig i sådant, säkert skulle neka i sten att det var så. Antingen för att de inte ser det, eller för de inte vill erkänna det. Rätt synd. Dessutom är det synd att det finns de som ska kasta sten i glashus och klaga på andra då det är de själva som har det dåligt.
Förresten jag har äntligen spelat innebandy! Skadefritt också, det ni ;P Första gången gick det sådär, skottet satt inte som det skulle, passningarna var inte alltid 100 och jag kom inte in i rätt flow så det gick hyfsat. Igår däremot så släppte det lite och jag kände att jag började komma in lite i mitt spel. It feels good, Robin Hood.
Peace.
/Hulken
Mio är fortfarande halt :/
Jag fick en kommentar idag om ett av mina tidigare inlägg, det om psykisk misshandel. Om att om man skulle visa det för en som man utifrån skulle säga att den är utsatt eller delaktig i sådant, säkert skulle neka i sten att det var så. Antingen för att de inte ser det, eller för de inte vill erkänna det. Rätt synd. Dessutom är det synd att det finns de som ska kasta sten i glashus och klaga på andra då det är de själva som har det dåligt.
Förresten jag har äntligen spelat innebandy! Skadefritt också, det ni ;P Första gången gick det sådär, skottet satt inte som det skulle, passningarna var inte alltid 100 och jag kom inte in i rätt flow så det gick hyfsat. Igår däremot så släppte det lite och jag kände att jag började komma in lite i mitt spel. It feels good, Robin Hood.
Peace.
/Hulken
Too Cool For School
Senaste tiden har det mest bara varit jobb, Moa och Klimpfjäll. Jag har fått jobb som lärarvikarie så jag har haft spanska, svenska, engelska, so, fysik, matte och idrott med högstadiet. På onsdag ska jag ha bild och på tors, fre och mån ska jag ha en lågstadieklass i olika ämnen. Men det är kul! Man får en genomgång och reminder om grundskolan och det mesta minns jag ju faktiskt. Fast att eleverna gissar på att man är mellan 17 och 20 år, är det en bra eller dålig sak? Dessutom kommer jag bli stark för alla vill hela tiden köra armbrytning mot mig och det är ju bara kul ;P Men jag har innebandyabstinens!!
Just nu är jag hemma i Klimpfjäll men jag saknar Moa nå se alta(?) och nu ska jag nog till Filip en sväng och umgås. Kanske spela lite SNES men jag har hört att jag är läskig då för jag är ju så tävlingsinriktad. Hm.
Jag hoppas att Mios ben blir bra också, han har hoppat på tre nu i en vecka så vi ska till veterinären med honom igen till veckan då vi ändå ska dit och operera ZZBell.
Min Väg Hem
Jag vill springa tills benen inte orkar mer
Vart spelar ingen roll
Bara så att jag slipper allt och så länge ingen ser
Att jag har ingen aning, jag har ingen koll
Musiken spelar på högsta volym
Jag målar upp bilder i fantasin
Jag ligger i solen på stranden under en palmplym
Jag ser dig komma emot mig och du är min
Du lärde mig se men just nu har jag ingen syn
Jag är vilse men jag ska hitta min väg hem
Jag kastar tärningen och hoppas på tur
Kastar gång på gång
Du ler mot mig och du är min lyckofigur
Men leendet tillbaka tystnar när du är tvär och vrång
Inom mig lever ett stort öppet hål
Jag matar det dagligen med skit från mitt liv
Ibland vill jag bara få ur mig allt med ett stort avgrundsvrål
Du kommer som en ängel och hjälper mig med stora kliv
Musiken spelar på högsta volym
Jag målar upp bilder i fantasin
Jag ligger i solen på stranden under en palmplym
Jag ser dig komma emot mig och du är min
Du lärde mig se men just nu har jag ingen syn
Jag är vilse men jag ska hitta min väg hem
Jag vill vara stark som en tiger, en björn
Resa mig som fågel Fenix från askan
Jag vill inte vara rädd och gömma mig i närmsta hörn
Inte göra som du och glömma allt med flaskan
Jag springer på vägen som delar sig i fem
Du är vid min sida vart du än är
Jag vill bara att du ska följa mig hem
Att allt ska vara ljust och lyckligt, en idyll när vi väl är där
Musiken spelar på högsta volym
Jag målar upp bilder i fantasin
Jag ligger i solen på stranden under en palmplym
Jag ser dig komma emot mig och du är min
Du lärde mig se men just nu har jag ingen syn
Jag är vilse men jag ska hitta min väg hem
Musiken spelar på högsta volym
Jag målar upp bilder i fantasin
Jag ligger i solen på stranden under en palmplym
Jag ser dig komma emot mig och du är min
Du lärde mig se men just nu har jag ingen syn
Jag är vilse men jag ska hitta min väg hem...
Till De Anhöriga, Till Dig och Till Mig
Säg inte att du förstår, det gör du inte. Du kan omöjligt veta vad en annan människa går igenom precis som den känner det. Det är ingenting som kan jämföras med någonting annat. Falskhet och påstådd kunskap spricker direkt så sluta låtsas och säga tomma ord om du inte menar det. Tanklöst tröstande gör det bara värre som "det hade kunnat vara värre" för vad fan vet du hur hårt den personen tagit det? Spelar ingen roll om det är ett husdjur, en nära eller en ytligt bekant som dött. Bort med det professionella och fram med mänskligheten. En god vän sa till mig i natt; var glad att du är mänsklig och känner och bryr dig. Det hade varit värre om du varit helt obrydd och kall.
Det finns inget rätt, det finns inget fel. En person i kris vill inte bli bemött utan vill bli mött. Vill bli sedd och vill veta att den inte är ensam.
Vem uppfann egentligen rädslan att prata och finnas där när det är jobbigt? Är det för jobbigt att finnas där och visa att man bryr sig mer än bara säga "jag finns om du vill prata" i hastigheten. Säger man så, då ska man mena det. Tvinga den man bryr sig om att förstå att man verkligen gör det. Men är man rädd och orkar inte möta det mörka och jobbiga, då kan man säga det. I stället för att ge tomma ord. Hellre säga att man inte vet vad man ska säga än att inte säga någonting alls eller en vit lögn. Tvinga dig inte på någon, om den vill prata så pratar den så visa respekt. Tillåt personen visa sina känslor och visa att de är okej. Stanna kvar.
Visst det krävs en del styrka och mod att våga sig närma en som drabbats av olycka och sorg. Men det får helt enkelt inte bli för svårt. Raka frågor, svar och ärlighet och en varm kram. Våga vara utan att göra. Våga finnas utan att alltid prata eller ha något svar. Våga krama om.
Låt det ta den tid det tar, det går inte över på en natt. Även om en person skrattar behöver inte det betyda att den är lycklig. Även när sorgen börjat lägga sig finns saknaden kvar. Så ni som hör av er de första dagarna och veckorna men inget sen, tänk om. Visa att du fortfarande finns och gärna hjälper i deras jobbiga vandring mot en möjlig framtid.
Förlåt för en massa svammel men tankarna är som olika garnnystan som trasslat ihop sig. Farmor och Roxy, jag har fortfarande inte kommit över er även om det börjar vara längesen. Men saknad räknas inte i tid.
You Be a Kite and I'll Be Your Kite String
Det är som en sten i magen som är hård och kall. Det är som om tankarna snurrat in sig i varandra och är i en enda röra, så att man kan plötsligt börja tänka på huggormar då man började tänka på att man ska ta på sig strumporna. Det är som om man är i rymden och upptäcker att man svävar bort och man får panik men har ingenting att greppa tag i. Det är ändå ingenting, ingenting i jämförelse. Jag förstår inte. Men jag gör mitt bästa även om det känns som om jag ingenting gör. Jag är inte utbildad, har ingen aning. Lost. Men jag måste stå kvar på jorden så jag kan hålla om dig och hålla dig kvar om du börjar sväva iväg.
Döden är ingenting att vara rädd för, det är de levande man ska vara rädda om. Det är inte de som är döda det är synd om, det är de efterlevande. Om en person frammanar så stor sorg, tänk då all glädje och ljus vi kan åstadkomma då vi är många fler!
Kan Man Rädda Världen Med Ett Leende?
Livet är grymt, livet är orättvist. Människor är grymma och vi är inte ett dugg längre utvecklade än de andra djuren på vissa punkter. För vi är just det, djur. Djur med tron att det är vi som äger världen och att det är vi som dominerar. Vi tror att vi kan dominera och äga andra. Slavar är förbjudna men hur längesedan är det egentligen? 1847 är året då det sista slaveriet ägde rum med nordisk inblandning. Faktum är att i Afrika förekommer det fortfarande och kanske finns det kvar ännu men under en annan form? Även om slaveriet är borta så finns viljan att kunna kontrollera kvar, men det är först på senare tid som det börjat uppmärksammas mer.
Du har kanske varit i ett sånt förhållande, har en släkting eller en i familjen eller en vän som är eller har blivit utsatt för det. Till exempel;
-Det är en person som vill veta allt om vad du gör eller var du är. Vem du är vän med och gärna kontrollera det! Kan hota med att skada dig, sig själv, eller dina nära om du skulle vägra.
-Det kan vara en person som spelar på dina känslor, säger att du måste välja mellan denne och en annan betydelsefull person i ditt liv som typ din mamma. Får dig att få skuldkänslor, gör så du känner dig värdelös och ful och du tror du inte är värd en bättre situation.
-Humörsvängningar är vanligt... Och reaktionen från gång till gång på saker kan variera, stort.
-Tvång till sex eller får dig att gå med på saker du inte vill. Annars så blir du hotad.
-Det kan vara någon som får dig att verka galen, säger att det aldrig hänt, att du är knäpp och att du hittar på så tillslut så undrar du om det du minns kanske var en överdrift från ditt håll. Det kanske inte ens hänt ändå?
-Det kan vara hot om att skada dig eller någon och du blir orolig för din egen säkerhet tillsammans med den här personen. Du är inte heller säker på om dina ägodelar är och förblir hela.
-Det kan vara någon som vill ha ekonomisk kontroll och förvaltar även dina pengar. Så att DU måste BE om dina EGNA pengar då du behöver dem. Inte ens då är det säkert att du får några.
-Du förväntas släppa allt då det passar denne person. Förväntas ställa upp på allt men ändå aldrig är nöjd.
-Kränkande och nedsättande ord. Du får även höra hur dum, obetydelsefull och vilket misstag du är och var.
-Du kan och får inte dölja några känslor men du får aldrig veta vad h@n känner eller tycker. Du får gå och undra länge och h@n kan inte planera någon framtid med dig och visar ingen ömhet eller omtanke.
-Anklagar dig "du vill bara ha problem", "du lämnar mig aldrig i fred".
- Avleder dig när du försöker prata allvar så ämnet glider undan. Om det är om något som den personen har gjort fel så blir det ofta i slutändan att det känns som om det är du som gjort fel i stället.
-Sen om du försöker berätta hur du känner eller upplever nåt så får du höra hur fel du har. Anmärkningar på ord och ska alltid ha sista ordet. Om du säger att det är ett hus så säger h@n att det är en villa.
-Det kan vara en person som gör sig rolig på din bekostnad, helst när andra kan höra så du blir kränkt och sårad.
-Tycker du att nåt är viktigt? Glöm det! Det är bara svammel! Enligt den personen då såklart...
-Det ni kommit överrens om glöms bort. Även saker du vill göra. Eller måste göra. Det är helt enkelt bortglömt och blir inte av.
-Du kanske ständigt får höra kritik och anklagelser. Om allt möjligt från utseende till beteende. Det kan även vara kritik som kommer som "ett gott råd" så att du kan "förbättras".
-Det är order du får och du förväntas att utföra dem, utan att klaga så klart. Väntar du dig ett tack så kan du får vänta länge...
Om det nu är nåt av de här punkterna som stämmer in, så är det kanske bara nåt som beror på en dålig dag, eller hur? Alla människor kan ha dåliga dagar, även jag. Eller det är kanske bara ett vanligt bråk, jo det är nog bara ett bråk. Det är så här alla människor bråkar, gör de inte?
Om det är något som förekommer inte bara en gång utan återkommande. Om det är med avsikt att förödmjuka och trycka ner och inte att bara klaga. Om det är för att kontrollera och dominera. Om den här personen inte respekterar dig. OM DET ÄR SÅ, så ÄR det MISSHANDEL. Psykisk misshandel som kanske även är tillsammans med fysisk misshandel.
Är det så så prata med någon, skriv, hitta ett sätt att få upplopp för energi och minska stress, gråt hur jävla mycket du vill och känner att du behöver, TA HAND OM DIG SJÄLV!
Varför stannar man kvar hos någon som misshandlar en, som skadar ens inre? Det kan vara för att man älskar den personen, för man tror att man inte klarar sig utan denne. Man är rädd för att bli och vara ensam, man tror att man inte förtjänar eller kommer att få nåt bättre eller en bättre tillvaro. Sen kanske det blir bättre om man försöker hårdare? Men... Är du säker på att du inte tycker så bara för att du fått höra så mycket skit? Är du säker på att det är dina egna känslor och tankar?
Ärligt så har jag varit med om... flera av de här punkterna. Jag har inte tänkt på det så mycket just då, kanske blivit irriterad och klagat över det. Men om jag klagat till den personen så har det alltid slutat med att det varit JAG som sagt förlåt och det har varit MITT fel. Men det var ju inte det från början och det var egentligen aldrig det. Om jag varit på dåligt humör har det ofta slutat med att jag genast måste berätta en orsak till varför och sen måste få den andre på bra humör och be om ursäkt. Men om den är på dåligt humör så får jag inte veta varför utan kanske efter lite tjat i nån timme. Minst. Sen är det jag som ber om ursäkt. Låter det logiskt?
Jag har fått höra att jag inte får ha tighta byxor för enligt "ett litet tips" så passar jag inte i det utan passar bättre i baggy, helst mjukisar. Ville jag ha tight ändå så ja.. Då fick jag höra klagomål om det.
Sen är det lögner hit och dit, utlandsresor som var bestämda men som bokades på annat håll, jag som sagt fel och missuppfattats då jag klagar även om det var helt införstått för nån dag sedan. Jag som fått vänta, fått löftena och fått ta smällarna.
Jag har fått skavsår av skor som var för små men som skulle passa fint för jag har ju inte så stora fötter utan visst passar dem och om jag skulle ha de skor jag ville skulle jag få fotsvett. Alltså var det ett bättre alternativ att kötta sönder fötterna än att ha lite fotsvett och ha det lite varmt en stund, eller? Tyckte inte jag.
Jag har vid två tillfällen av två olika blivit tilldelad två hyllor i garderoben till mina kläder. Det funkar inte, mina tshirtar skulle inte ens få plats. Egna saker? Du tror. Sen prylhyra? Javisst.
Bestämmelser som gått i stöpet, spelar ingen roll om man bokat i förväg för det... jag tror du har svaret käre läsare.. yes! det GLÖMS BORT! Eller ignoreras.
"Åker du hem så får du inte komma tillbaka"
"Vem skriver du med? Varför skriver ni så mycket? Förut skrev du nästan aldrig så varför skriver du så mycket nu? Måste du skriva nu? Skriv helst inte medan du är med mig"
"Måste du åka på det där, kan du inte stanna är du snäll?"
"Jag ska döda dig"
Jag hade kunnat fortsätta men det är historia. Slaveri, kontrollmani och misshandel borde vara historia helt. En dag hoppas jag att det är det men... Människan är ju ett djur så det är nog inprogramerat i hjärnan att vi ska ha rang, status och revir. Men snälla, kan vi inte göra någonting åt det i stället för att stå där en och en och känna oss hjälplösa? Kan vi inte hjälpa där det behövs och visa att vi finns, att ingen är ensam? Kan vi finnas där och lyssna och stödja? Gå emot när det är nåt som är fel? Kan man bemöta världen med glädje när det finns så mycket hemskt i den? Kan man rädda världen med ett leende?
*~Tack för att du läste~*
