I'm sitting här in my broschas lägenhet, lyssnar på musik och har det helt nedsläckt. Helt ensam och har egentligen inte gjort nåt speciellt de här timmarna som flutit förbi. Idag har jag varit lärare i mellanstadiet så nu är alla stadium gjorda, bara gymnasie och dagis kvar innan jag varit överallt. Det är faktiskt rätt roligt, eleverna är snälla och gör det roligt för det mesta.

Mio är fortfarande halt :/

Jag fick en kommentar idag om ett av mina tidigare inlägg, det om psykisk misshandel. Om att om man skulle visa det för en som man utifrån skulle säga att den är utsatt eller delaktig i sådant, säkert skulle neka i sten att det var så. Antingen för att de inte ser det, eller för de inte vill erkänna det. Rätt synd. Dessutom är det synd att det finns de som ska kasta sten i glashus och klaga på andra då det är de själva som har det dåligt.

Förresten jag har äntligen spelat innebandy! Skadefritt också, det ni ;P Första gången gick det sådär, skottet satt inte som det skulle, passningarna var inte alltid 100 och jag kom inte in i rätt flow så det gick hyfsat. Igår däremot så släppte det lite och jag kände att jag började komma in lite i mitt spel. It feels good, Robin Hood.

Peace.
/Hulken