Jag har världens bästa, finaste och mysigaste vänner man kan ha! <3 Som jag sa till några av dem då vi låg i sängen huller om buller; ni är som en slags familj. Min Kirunafamilj bestående av en rad helt unika men underbara människor som finns där som jag finns för dem. Ni vet vilka ni är och ni är älskade!

Vi har en lite speciell relation också, helst vi i ena gänget. Utomstående har ibland lite svårt att förstå men det är bara så vi är. Man måste uppleva det och veta lite hur vi funkar och våra historier för att kanske hänga med. Vi kan skratta, busa, umgås med hög energi och mycket glädje. Vi kan även vara djupa, kramiga, behöver inte prata jämt, vi vet oftast vart vi har varandra och att mysa är det bästa vi vet. Kompispussar är okej. Att vara sig själv är självklart för man blir accepterad. Vare sig man har med eller utan studs. Vare sig man ena dagen är nere och vill vara själv och andra dagen är helt jävla dampig och kan inte sitta stilla och kan vrida sig av magkramper efter skrattanfallet man nyss hade.
Är det någon som mår dåligt ställer man upp. Lika så om någon vill ha med en och dela en upplevelse i deras liv. Jag hade tur som hittade er nästan direkt jag kom till Kiruna. Så många minnen! Ellan på träningen i mål, Malin med sin princesskrona, Katti och Ello på fest hos Katti, Sussi på bänken på innebandyn, Anna på Sussis inflyttningsfest.

Ni andra också i min närmsta umgångeskrets, ni är underbara! Jag kommer sakna er så sjukt mycket...