Det är lite sorgligt ändå, som att mista en vän. Helst när många utbrister "NEJ varför!?" när jag säger att vi ska gå skiljda vägar. Nog är hon fin alltid, helst nu. Jag har packat en väska, tagit mina saker från henne och tänker att kanske vi ses igen nån gång i framtiden. Det var mitt val och jag ångrar mig inte än så länge. Vi har ändå fått en del minnen på ett år tillsammans.

¤ Vi skulle till Klimpfjäll, stannade på en parkering utanför Arvidsjaur.

¤ Vi skulle till Kiruna, det var snöstorm men tillsammans tog vi oss fram.

¤ Vi halkade och så stod där plötsligt en stolpe!

¤ Många raggturer runt stan.

Du har ibland förvånat mig och alla har tyckt om dig. Inte ens nu, sista kvällen innan vi skiljs åt så går allt som planerat utan du väntar plötsligt på mig med ett meddelande. Jag blev inte så glad, men det var mitt eget fel...

De sju dvärgarna får hitta en annan Snövit <3