Det stör mig, det gör det verkligen. Även om jag inte vill...
I vilket fall, idag har varit helt perfekt. Även om jag försov mig lite. Körde till Marsliden och umgicks med Marlene och hennes barn, i nästan sex timmar. Man blir verkligen glad då det märks så väl att de tycker om en. Kramas och ger en världens största leende så fort man tittar på dem. Ville leka. Så lekte det gjorde vi, heeela dagen. I sanden med traktorer, spelade fotboll, lekte med duplo, spelade trummor och körde motorsåg. Och pratade såklart massvis med Mallan. Om allt, men mycket om en speciell. Haha. När Einar kom hem:

E - Jaha hej! Var det du, jag trodde det var älskaren.
J - Ah nej, snickaren gick just då jag kom och han frågade om brevbäraren också skulle komma men jag har inte sett till honom. Han kommer säkert imorgon.
E - Ja men då är det ju som vanligt då  :)

Väl hemma var jag ute med Mio, som träffade på en lös, dum hund som han nästan kom i slagsmål med. Sedan såg jag slutet på nyaste Harry Potter som mamma och pappa tittade på. Jag höll på krypa ur fotöljen innan filmen var slut, för jag kunde bara tänka på att jag ville ha datorn. Eller kunna prata i telefonen. För idag har vi pratat alldeles för lite. Jag vet inte hur jag ska överleva alla miljoner timmar utan dig. Men nu är jag lite gladare. Nej nu måste jag sluta skriva, för jag börjar bli irri igen. För jag vet inte hur jag ska kunna förklara hur jag känner just nu. GAAAH helvete också...