Jag vet ärligt inte vad jag ska säga. Jag bara gråter och kan inte göra någonting åt det heller. Säkert minst en som är nöjd nu. Imorgon är första dagen i en evighet och jag vet inte när sista är. Jag hoppas bara att jag håller balansen nu när jag tagit bort stödhjulen och även styret tror jag. Sista styrningen jag gjorde var utför en brant backe med ett ovisst slut och nu kan jag inte styra längre. Måste hålla balansen och se vart jag tar vägen så jag kan inte hålla för ögonen och försvinna helt heller. Även om jag skulle vilja.