...Alldeles varm och gosig. En helt svart en som håller mig sällskap nu när jag ska försöka plugga. Göra ett arbete som ska in idag som jag inte börjat på. Jag hoppas in i det sista att det funkar ändå.

I fredags var en bra kväll/natt ändå. Även om jag blev lite förvånad. Eller ganska väldigt förvånad för det var absolut ingenting planerat eller något jag kunnat tro i förväg. Men allt jag kunde tänka på var att det inte var du. Sen åkte jag lite bil och jag var faktiskt en aning onykter.

Lördagen sög. Jag kunde lika gärna stannat hemma eller vad som helst. Åkt bil med de andra i stället för att sitta och vänta förgäves. Klart jag inte sa nåt när jag aldrig fick chansen och man behöver ju inte sen bli sur när jag väl säger varför. Jag är inte alltid bra på prata även om man kan tro det, inte då jag är på dåligt humör. Höll på mosa Ello's hand, så irriterad var jag. Sen gick det över lite men då blir man dissad än en gång så man blir sur igen. Ingen vill ha drama men vad är då problemet?! Jag sa liksom tidigt att jag kunde dra om det inte var värt att jag var där men fick inget svar så jag stannade. Helvete. Och jag ljög, eller i alla fall glömde bort. Tänkte att det inte var så illa ändå att jag kanske överdrivit. Men så såg jag, blev påmind och minns. Minns varför jag mådde dåligt och hur jobbigt det var. Varför jag lämnade och inte kom tillbaka. Jag hatar inte men ogillar. Har inget emot men absolut ingenting med. Så det jag vill komma fram till är att jag inte kan bestämma vad någon ska göra eller vem de får umgås med, har som ingen rätt att ens säga nåt för valet är ens eget. Skapa din egen uppfattning men lyssna på varningarna. Kom sen inte till mig när du blivit sårad eller allt har gått åt helvete bara. Visst jag är din vän men ingen man utnyttjar och absolut ingen som vill bli indragen i mer drama och trianglar.