Livet är grymt, livet är orättvist. Människor är grymma och vi är inte ett dugg längre utvecklade än de andra djuren på vissa punkter. För vi är just det, djur. Djur med tron att det är vi som äger världen och att det är vi som dominerar. Vi tror att vi kan dominera och äga andra. Slavar är förbjudna men hur längesedan är det egentligen? 1847 är året då det sista slaveriet ägde rum med nordisk inblandning. Faktum är att i Afrika förekommer det fortfarande och kanske finns det kvar ännu men under en annan form? Även om slaveriet är borta så finns viljan att kunna kontrollera kvar, men det är först på senare tid som det börjat uppmärksammas mer.

Du har kanske varit i ett sånt förhållande, har en släkting eller en i familjen eller en vän som är eller har blivit utsatt för det. Till exempel;

-Det är en person som vill veta allt om vad du gör eller var du är. Vem du är vän med och gärna kontrollera det! Kan hota med att skada dig, sig själv, eller dina nära om du skulle vägra.

-Det kan vara en person som spelar på dina känslor, säger att du måste välja mellan denne och en annan betydelsefull person i ditt liv som typ din mamma. Får dig att få skuldkänslor, gör så du känner dig värdelös och ful och du tror du inte är värd en bättre situation.

-Humörsvängningar är vanligt... Och reaktionen från gång till gång på saker kan variera, stort.

-Tvång till sex eller får dig att gå med på saker du inte vill. Annars så blir du hotad.

-Det kan vara någon som får dig att verka galen, säger att det aldrig hänt, att du är knäpp och att du hittar på så tillslut så undrar du om det du minns kanske var en överdrift från ditt håll. Det kanske inte ens hänt ändå?

-Det kan vara hot om att skada dig eller någon och du blir orolig för din egen säkerhet tillsammans med den här personen. Du är inte heller säker på om dina ägodelar är och förblir hela.

-Det kan vara någon som vill ha ekonomisk kontroll och förvaltar även dina pengar. Så att DU måste BE om dina EGNA pengar då du behöver dem. Inte ens då är det säkert att du får några.

-Du förväntas släppa allt då det passar denne person. Förväntas ställa upp på allt men ändå aldrig är nöjd.

-Kränkande och nedsättande ord. Du får även höra hur dum, obetydelsefull och vilket misstag du är och var.

-Du kan och får inte dölja några känslor men du får aldrig veta vad h@n känner eller tycker. Du får gå och undra länge och h@n kan inte planera någon framtid med dig och visar ingen ömhet eller omtanke.

-Anklagar dig "du vill bara ha problem", "du lämnar mig aldrig i fred".

- Avleder dig när du försöker prata allvar så ämnet glider undan. Om det är om något som den personen har gjort fel så blir det ofta i slutändan att det känns som om det är du som gjort fel i stället.

-Sen om du försöker berätta hur du känner eller upplever nåt så får du höra hur fel du har. Anmärkningar på ord och ska alltid ha sista ordet. Om du säger att det är ett hus så säger h@n att det är en villa.

-Det kan vara en person som gör sig rolig på din bekostnad, helst när andra kan höra så du blir kränkt och sårad.

-Tycker du att nåt är viktigt? Glöm det! Det är bara svammel! Enligt den personen då såklart...

-Det ni kommit överrens om glöms bort. Även saker du vill göra. Eller måste göra. Det är helt enkelt bortglömt och blir inte av.

-Du kanske ständigt får höra kritik och anklagelser. Om allt möjligt från utseende till beteende. Det kan även vara kritik som kommer som "ett gott råd" så att du kan "förbättras".

-Det är order du får och du förväntas att utföra dem, utan att klaga så klart. Väntar du dig ett tack så kan du får vänta länge...

Om det nu är nåt av de här punkterna som stämmer in, så är det kanske bara nåt som beror på en dålig dag, eller hur? Alla människor kan ha dåliga dagar, även jag. Eller det är kanske bara ett vanligt bråk, jo det är nog bara ett bråk. Det är så här alla människor bråkar, gör de inte?

Om det är något som förekommer inte bara en gång utan återkommande. Om det är med avsikt att förödmjuka och trycka ner och inte att bara klaga. Om det är för att kontrollera och dominera. Om den här personen inte respekterar dig. OM DET ÄR SÅ, så ÄR det MISSHANDEL. Psykisk misshandel som kanske även är tillsammans med fysisk misshandel.

Är det så så prata med någon, skriv, hitta ett sätt att få upplopp för energi och minska stress, gråt hur jävla mycket du vill och känner att du behöver, TA HAND OM DIG SJÄLV!

Varför stannar man kvar hos någon som misshandlar en, som skadar ens inre? Det kan vara för att man älskar den personen, för man tror att man inte klarar sig utan denne. Man är rädd för att bli och vara ensam, man tror att man inte förtjänar eller kommer att få nåt bättre eller en bättre tillvaro. Sen kanske det blir bättre om man försöker hårdare? Men... Är du säker på att du inte tycker så bara för att du fått höra så mycket skit? Är du säker på att det är dina egna känslor och tankar?

Ärligt så har jag varit med om... flera av de här punkterna. Jag har inte tänkt på det så mycket just då, kanske blivit irriterad och klagat över det. Men om jag klagat till den personen så har det alltid slutat med att det varit JAG som sagt förlåt och det har varit MITT fel. Men det var ju inte det från början och det var egentligen aldrig det. Om jag varit på dåligt humör har det ofta slutat med att jag genast måste berätta en orsak till varför och sen måste få den andre på bra humör och be om ursäkt. Men om den är på dåligt humör så får jag inte veta varför utan kanske efter lite tjat i nån timme. Minst. Sen är det jag som ber om ursäkt. Låter det logiskt?

Jag har fått höra att jag inte får ha tighta byxor för enligt "ett litet tips" så passar jag inte i det utan passar bättre i baggy, helst mjukisar. Ville jag ha tight ändå så ja.. Då fick jag höra klagomål om det.

Sen är det lögner hit och dit, utlandsresor som var bestämda men som bokades på annat håll, jag som sagt fel och missuppfattats då jag klagar även om det var helt införstått för nån dag sedan. Jag som fått vänta, fått löftena och fått ta smällarna.

Jag har fått skavsår av skor som var för små men som skulle passa fint för jag har ju inte så stora fötter utan visst passar dem och om jag skulle ha de skor jag ville skulle jag få fotsvett. Alltså var det ett bättre alternativ att kötta sönder fötterna än att ha lite fotsvett och ha det lite varmt en stund, eller? Tyckte inte jag.

Jag har vid två tillfällen av två olika blivit tilldelad två hyllor i garderoben till mina kläder. Det funkar inte, mina tshirtar skulle inte ens få plats. Egna saker? Du tror. Sen prylhyra? Javisst.

Bestämmelser som gått i stöpet, spelar ingen roll om man bokat i förväg för det... jag tror du har svaret käre läsare.. yes! det GLÖMS BORT! Eller ignoreras.

"Åker du hem så får du inte komma tillbaka"

"Vem skriver du med? Varför skriver ni så mycket? Förut skrev du nästan aldrig så varför skriver du så mycket nu? Måste du skriva nu? Skriv helst inte medan du är med mig"

"Måste du åka på det där, kan du inte stanna är du snäll?"

"Jag ska döda dig"

Jag hade kunnat fortsätta men det är historia. Slaveri, kontrollmani och misshandel borde vara historia helt. En dag hoppas jag att det är det men... Människan är ju ett djur så det är nog inprogramerat i hjärnan att vi ska ha rang, status och revir. Men snälla, kan vi inte göra någonting åt det i stället för att stå där en och en och känna oss hjälplösa? Kan vi inte hjälpa där det behövs och visa att vi finns, att ingen är ensam? Kan vi finnas där och lyssna och stödja? Gå emot när det är nåt som är fel? Kan man bemöta världen med glädje när det finns så mycket hemskt i den? Kan man rädda världen med ett leende?