Meen så gick tiden och mina äldre kompisar som jag pratade med gick ut och plötsligt gick jag i nian. Jag hade min kompis Kattis som är flera år yngre men som jag umgåtts med ändå bara för hon är så underbar. Jag hade Filip som är min brorsa från en annan morsa och som jag alltid umgåtts med fast folk retats för det. Retats för vad egentligen? För att man har en jättebra vän? För att man är en jättebra vän? Killar och tjejer kan vara kompisar om de bara vill och står ut med eventuella rykten och snack. I alla fall, jag hade typ inga tjejkompisar längre. Jag hade verkligen ingen lust att umgås med de som fanns för de snackade skit om allt och alla och vi låg typ inte på samma stadie. 

Jag hade få kompisar och jag var väl lite udda. Klädde mig inte som de andra tjejerna och sa de att de tyckte om vitt, då tyckte jag om svart och tvärtom. Men jag klarade mig, jag hade ju ändå andra utanför klassen. Hur gör man för att klara sig? Typ igenom högstadiet. Jag gjorde som så att jag ignorerade allt det negativa så gott det gick, fokuserade på det posetiva och det roliga. Och fortsatte att vara MIG SJÄLV. Sen fick de andra take it or leave it. 

I gymnasiet så började jag typ om. Helt ny klass, helt ny ort. Men det var ju fortfarande samma jag. I början förökte jag umgås med alla och lära känna alla och gav en av mina f.d rivaler en ny chans. Men som vanligt blir det snabbt grupperingar, skitsnack och en massa ovesäntligt. Dessutom gick jag natur så hälften snackade bara skola och plugg hela tiden, nej nu överdrev jag men jag orkade inte prata om prov en månad i förväg. Jag var ju ändå jag så jag sökte mig utåt för att se om det fanns folk som var mer som jag. Det slutade med att jag lärde känna alla estetare, fick en grym kompis som jag brukar kalla en massa gulliga namn. T.ex min falukorvstårta med hallonsmak. Jag umgicks mest med naturklassen som var året över min och även med teknikarkillarna. Lärde även känna massa folk från andra klasser och även min Jenkan. Sen gick åren och tjopp tjopp så skulle jag ta studenten och jag var enda tjejen som hade shorts och inte klänning eller kjol. Men vem bryr sig?

Jag har som alltid tänkt att jag har vad jag vill på mig, sen om det är någon som stör sig så får de göra det. Det är ju ändå vad jag tycker är snyggt och skönt som spelar någon roll. Samma med allt annat. Från början var det jag och två tjejer till som brukade spela innebandy med killarna innan vi drog igång ett tjejlag. Jag flyttar mig aldrig bara för att nån kommer springandes mot mig och väjer inte de av så smäller det men den smällen tar man då. Så jag har fått ta ett par smällar i dubbel bemärkelse men det tar man som sagt då, och hellre det än att ha fegat. Ingen kan dessutom nånsin säga att jag inte varit mig själv. Var stolt över den du är och låt ingen förändra dig om inte du vill. Du är inte ensam och hellre att ha några få bra vänner som gillar dig för den du är. Än att ha många ytliga vänner som gillar ett skal av dig som inte är riktigt du. Allt ordnar sig och så länge man är sig själv så brukar allt fixa sig. Ärlighet varar längst. Ta allt som om allt du gör är helt naturligt, så ska du se att fler hakar på för de har också velat men inte vågat.

Mina vänner är en brokig skara men alla är härliga och fina på sitt sätt. Jag dömer ingen och accepterar alla som gör så gott de kan. Det jag fått tillbaka är att de även accepterar mig och det går bra för mig med det mesta.

Det var väl allt jag hade att säga om den här saken...

Är man 18, vill dricka och gå ut så visst okej, du är vuxen och du får. Men fortfarande, det är inte status att vara ute varje helg, helst inte flera dagar i veckan. Ingen vill ha statusen "den som festar mycket". Jag vet tjejer som lämnat killar för de festat för mycket, jag vet de som knappt har pengar till mat för de festar upp allt och måste gå och panta burkar för att kunna köpa bröd. Jag vet de som hamnat hos soc, de som hamnat i fosterhem, de som åkt i fängelse; på grund av alkohol. Jag har sett 13-14åringar som dricker med 20+are bara för att få alkohol och vara coola för de umgås med äldre och gör sånt de inte har åldern inne för men gör det ändå. De blir oftast utnyttjade, det snackas skit om dem, de görs till åtlöje och de äldre som de är med ser de inte som jämlikar utan som fulla, lättillgängliga småglin. De tycker det är kul att supa ner småfolk.

Men jag har även sett föräldrar som är oroliga för sina barn, föräldrar som gråter då de inte vet vart de är och vilka de är med. Jag har sett de vars vänner snackar skit för de tycker att det är nog.

Om man är ung, eller ja egentligen det gäller hela livet, men helst då man är ung, och man är ute med sina kompisar och festar. Vad händer om nåt går snett? Vem tar hand om dig när du är för full? Vem hjälper dig hem? Vem inser att ditt nej är seriöst?

Man kan gå ut nykter om man ändå inte vill missa nåt. Det är väldigt skönt kan jag säga att kunna KÖRA därifrån när man är less, det är skönt att veta att man kan hjälpa till om det är nåt och det är skönt att må bra dagen efter och även under kvällen. Man kan dansa och prata och umgås fast man är nykter, det här att man måste ha alkohol för att kunna det är bara svammel. I så fall behöver man hjälp om man inte kan umgås med sina vänner nykter. För visst är det dina vänner du går ut med?

När jag är ute nykter på krogen eller så, så är det ändå aldrig någon som tror att jag är nykter och brukar bli jätteförvånade när jag säger att jag är nykter eller tar fram bilnycklarna. Det är ju jättebra att de reagerar då en på en fest kör bil i alla fall! Men OM någon säger att de inte vill dricka nåt, respektera det. Om du dricker och tycker att din nyktra vän också ska dricka, håll det för dig själv. För du vet inte på vilka grunder denna person valt att vara nykter, du vet inte vad som kommer hända om du nu får den här personen att dricka.

Att dricka är sedd som en så stor social grej, man dricker för att umgås, man umgås för att dricka. Man pratar om planer inför helgen, man dricker, man pratar om vad som hände under helgen. Vilken ungdom lyssnar på sina föräldrar då de säger att du inte ska dricka när de själva dricker? De visar ju att det är okej och barn gör som sina föräldrar. Barnen ska inte behöva se sina föräldrar fulla och barn ska framförallt inte råka ut för vuxnas dumhet då de dricker. En full person handlar inte som en nykter och kan vara helt annorlunda.

Att skylla misstag och dumma handlingar på att man var full är ingen ursäkt. Man ska kunna stå för vad man gör och kan man inte det så är det nåt som är fel. Man ska minnas vad man gör och får man minnesluckor så är det ett stort varningstecken. Man ska kunna prioritera sin familj och sina vänner och inte låta alkohol gå före. Alkohol förstör så mycket så varför prata om den så varmt?

Mår man dåligt så ska man inte dricka för att glömma för det blir oftast bara värre då. Var man redan på dåligt humör innan man blev full så kan man nästan räkna med att det blir värre. För att inte tala om dagen efter. Som sagt, man ska kunna stå för vad man gjort och sagt, man ska inte behöva ha ångest över saker.

Nu låter det som om jag aldrig dricker eller aldrig har druckit men så är det inte. Men jag har gjort ett val att inte dricka ofta, att inte dricka mycket och att inte gå miste om saker på grund av alkohol. Jag kan dricka en drink för att den är god, går jag ut så är det för att dansa och umgås och dricker väldigt lite om jag nu ens dricker. Jag dricker helst inte alls med underåriga, jag köper ALDRIG ut. JAg brukar vara den som hjälper de som druckit för mycket. Ändå så är det inte många som ens brukar inse att jag är nykter, jag har lika kul som de har som oftast. Det beror på vilka man är med men man ska ju inte umgås med vilket folk som helst utan är man med sina vänner och alla är inriktade på att ha roligt så har man minst lika kul nykter som full. Plus att man slipper alkoholens baksidor.

Mamma och pappa, tack för att ni inte dricker utan alltid har funnits där<3