Livet i utförsbacke
I dunno where to begin... Tror jag bara lägger in lite bilder för en bild säger mer än tusen ord...
Det sägs att bara tiden går
så ska den läka alla sår
som sorgsna hjärtan gömmer.
Visst är vårt minne ofta kort
men att en när och kär gått bort
är nåt man aldrig glömmer.
En tröst för den som lämnats kvar
är hoppet som ens hjärta har
trots tårarna man gråter.
För himlens eget löfte är
att älskar man varandra här
så möts man en gång åter.
Mio och Moa
<3
Late Update.
Okej en liten uppdatering om vad jag har för mig på senaste. Jag har mest jobbat, får mer och mer att göra och det är kul och det är trevligt att träffa alla elever. Skulle varit riktigt tråkigt om man i stället haft ett kontorsjobb och inte träffa någon. Sen har jag jobbat med renarna en helg, vi hade skiljning och drog även slaktrenar. Det innebär att alla kommer och hämtar sina renar som är på vårat område (Vilhelmina Södra) så bara våra som hör till vår sameby blir kvar. Typ. Sen skickar vi några med slaktbilen.
Sen åkte jag upp till Kiruna helgen som var. Det var helt awesome att få träffa alla igen och jag hann med alla jag planerat att se också. Kollade Ailucrash på lördagkväll/natt och de ägde Ferrum. Inte varje dag man ser Obelix, bananer i pyjamas, zombies och sånt i publiken när man är på en spelning heller kan jag tänka mig. Men det var ju Halloween så det var ju inte sådär jättekonstigt. Fick massvis med kramar också! Fick massa pussar den helgen med men inte av Moa tyvärr utan av Joxa. Och nån enstaka av Ennis. Jag saknar er Kirunafolket!!
Frågestund igår på ug med polisen, intressant. Ska väl dit ikväll också och se vad de gör efter att jag varit till veterinären igen med Mio. Mamma kommer ner med honom så kanske vi får nåt svar på vad det är för fel på hans ben...
I övrigt så håller jag på ätas upp av alla myror i brallan. Tycker min Moa kan komma hem nu från storstan innan hon lämnar norrland och norrländskan för alla sysslingar och pysslingar och Gudrun vet allt.
Mio <3
Sometimes I Pretend To Be Normal, But it Gets Boring. So I Go Back To Being Me <3
När jag var liten så ville jag vara som alla andra. Jag ville vara med i deras lekar och samtal även om vissa tråkade ut mig. Fast det slutade jag rätt fort med. Jag var då hellre och gjorde saker som jag tyckte var roligt och pratade om saker som intresserade mig. Så jag umgicks väldigt lite med tjejerna i klassen och umgicks med de äldre och pratade och med killarna och gjorde roliga saker. Jag visste att det inte var populärt av de andra tjejerna i min klass, helst inte när de kanske var intresserad av killarna som jag umgicks med. Men jag valde att inte bry mig så hårt, för hellre att jag hade kul och de pratade skit än att joina deras skitsnack och sluta vara jag.
Meen så gick tiden och mina äldre kompisar som jag pratade med gick ut och plötsligt gick jag i nian. Jag hade min kompis Kattis som är flera år yngre men som jag umgåtts med ändå bara för hon är så underbar. Jag hade Filip som är min brorsa från en annan morsa och som jag alltid umgåtts med fast folk retats för det. Retats för vad egentligen? För att man har en jättebra vän? För att man är en jättebra vän? Killar och tjejer kan vara kompisar om de bara vill och står ut med eventuella rykten och snack. I alla fall, jag hade typ inga tjejkompisar längre. Jag hade verkligen ingen lust att umgås med de som fanns för de snackade skit om allt och alla och vi låg typ inte på samma stadie.
Jag hade få kompisar och jag var väl lite udda. Klädde mig inte som de andra tjejerna och sa de att de tyckte om vitt, då tyckte jag om svart och tvärtom. Men jag klarade mig, jag hade ju ändå andra utanför klassen. Hur gör man för att klara sig? Typ igenom högstadiet. Jag gjorde som så att jag ignorerade allt det negativa så gott det gick, fokuserade på det posetiva och det roliga. Och fortsatte att vara MIG SJÄLV. Sen fick de andra take it or leave it.
I gymnasiet så började jag typ om. Helt ny klass, helt ny ort. Men det var ju fortfarande samma jag. I början förökte jag umgås med alla och lära känna alla och gav en av mina f.d rivaler en ny chans. Men som vanligt blir det snabbt grupperingar, skitsnack och en massa ovesäntligt. Dessutom gick jag natur så hälften snackade bara skola och plugg hela tiden, nej nu överdrev jag men jag orkade inte prata om prov en månad i förväg. Jag var ju ändå jag så jag sökte mig utåt för att se om det fanns folk som var mer som jag. Det slutade med att jag lärde känna alla estetare, fick en grym kompis som jag brukar kalla en massa gulliga namn. T.ex min falukorvstårta med hallonsmak. Jag umgicks mest med naturklassen som var året över min och även med teknikarkillarna. Lärde även känna massa folk från andra klasser och även min Jenkan. Sen gick åren och tjopp tjopp så skulle jag ta studenten och jag var enda tjejen som hade shorts och inte klänning eller kjol. Men vem bryr sig?
Jag har som alltid tänkt att jag har vad jag vill på mig, sen om det är någon som stör sig så får de göra det. Det är ju ändå vad jag tycker är snyggt och skönt som spelar någon roll. Samma med allt annat. Från början var det jag och två tjejer till som brukade spela innebandy med killarna innan vi drog igång ett tjejlag. Jag flyttar mig aldrig bara för att nån kommer springandes mot mig och väjer inte de av så smäller det men den smällen tar man då. Så jag har fått ta ett par smällar i dubbel bemärkelse men det tar man som sagt då, och hellre det än att ha fegat. Ingen kan dessutom nånsin säga att jag inte varit mig själv. Var stolt över den du är och låt ingen förändra dig om inte du vill. Du är inte ensam och hellre att ha några få bra vänner som gillar dig för den du är. Än att ha många ytliga vänner som gillar ett skal av dig som inte är riktigt du. Allt ordnar sig och så länge man är sig själv så brukar allt fixa sig. Ärlighet varar längst. Ta allt som om allt du gör är helt naturligt, så ska du se att fler hakar på för de har också velat men inte vågat.
Mina vänner är en brokig skara men alla är härliga och fina på sitt sätt. Jag dömer ingen och accepterar alla som gör så gott de kan. Det jag fått tillbaka är att de även accepterar mig och det går bra för mig med det mesta.
Det var väl allt jag hade att säga om den här saken...
Jonna - Roxxy - Jonkan - Jerkor - Jorin. Namnet spelar roll, jag går i alla fall min egen väg.
Alkohol - Djävulen i Flytande Form
Jag förstår inte riktigt all alkoholhysteri som är, att det närmar sig helgen och det "alla" ungdomar pratar om är hur man ska få tag på alkohol, vem som har fest, vilka som ska festa och så vidare. Jag vet att det kanske är kul och spännande men visst finns det andra saker som också är det? Det här med att dricka innan man ens fyllt 15, det är bara dumt. Man har inte vuxit färdigt och kroppen och framförallt hjärnan tar så otroligt mycket stryk och det påverkar en även om man kanske inte märker av det då eller ens de närmaste åren. Man kan få betala för sin ungdom då man blivit vuxen, får sämre minne, förlorar kroppskontroll eller drabbas av problem med de inre organen. Inte värt det.
Är man 18, vill dricka och gå ut så visst okej, du är vuxen och du får. Men fortfarande, det är inte status att vara ute varje helg, helst inte flera dagar i veckan. Ingen vill ha statusen "den som festar mycket". Jag vet tjejer som lämnat killar för de festat för mycket, jag vet de som knappt har pengar till mat för de festar upp allt och måste gå och panta burkar för att kunna köpa bröd. Jag vet de som hamnat hos soc, de som hamnat i fosterhem, de som åkt i fängelse; på grund av alkohol. Jag har sett 13-14åringar som dricker med 20+are bara för att få alkohol och vara coola för de umgås med äldre och gör sånt de inte har åldern inne för men gör det ändå. De blir oftast utnyttjade, det snackas skit om dem, de görs till åtlöje och de äldre som de är med ser de inte som jämlikar utan som fulla, lättillgängliga småglin. De tycker det är kul att supa ner småfolk.
Men jag har även sett föräldrar som är oroliga för sina barn, föräldrar som gråter då de inte vet vart de är och vilka de är med. Jag har sett de vars vänner snackar skit för de tycker att det är nog.
Om man är ung, eller ja egentligen det gäller hela livet, men helst då man är ung, och man är ute med sina kompisar och festar. Vad händer om nåt går snett? Vem tar hand om dig när du är för full? Vem hjälper dig hem? Vem inser att ditt nej är seriöst?
Man kan gå ut nykter om man ändå inte vill missa nåt. Det är väldigt skönt kan jag säga att kunna KÖRA därifrån när man är less, det är skönt att veta att man kan hjälpa till om det är nåt och det är skönt att må bra dagen efter och även under kvällen. Man kan dansa och prata och umgås fast man är nykter, det här att man måste ha alkohol för att kunna det är bara svammel. I så fall behöver man hjälp om man inte kan umgås med sina vänner nykter. För visst är det dina vänner du går ut med?
När jag är ute nykter på krogen eller så, så är det ändå aldrig någon som tror att jag är nykter och brukar bli jätteförvånade när jag säger att jag är nykter eller tar fram bilnycklarna. Det är ju jättebra att de reagerar då en på en fest kör bil i alla fall! Men OM någon säger att de inte vill dricka nåt, respektera det. Om du dricker och tycker att din nyktra vän också ska dricka, håll det för dig själv. För du vet inte på vilka grunder denna person valt att vara nykter, du vet inte vad som kommer hända om du nu får den här personen att dricka.
Att dricka är sedd som en så stor social grej, man dricker för att umgås, man umgås för att dricka. Man pratar om planer inför helgen, man dricker, man pratar om vad som hände under helgen. Vilken ungdom lyssnar på sina föräldrar då de säger att du inte ska dricka när de själva dricker? De visar ju att det är okej och barn gör som sina föräldrar. Barnen ska inte behöva se sina föräldrar fulla och barn ska framförallt inte råka ut för vuxnas dumhet då de dricker. En full person handlar inte som en nykter och kan vara helt annorlunda.
Att skylla misstag och dumma handlingar på att man var full är ingen ursäkt. Man ska kunna stå för vad man gör och kan man inte det så är det nåt som är fel. Man ska minnas vad man gör och får man minnesluckor så är det ett stort varningstecken. Man ska kunna prioritera sin familj och sina vänner och inte låta alkohol gå före. Alkohol förstör så mycket så varför prata om den så varmt?
Mår man dåligt så ska man inte dricka för att glömma för det blir oftast bara värre då. Var man redan på dåligt humör innan man blev full så kan man nästan räkna med att det blir värre. För att inte tala om dagen efter. Som sagt, man ska kunna stå för vad man gjort och sagt, man ska inte behöva ha ångest över saker.
Nu låter det som om jag aldrig dricker eller aldrig har druckit men så är det inte. Men jag har gjort ett val att inte dricka ofta, att inte dricka mycket och att inte gå miste om saker på grund av alkohol. Jag kan dricka en drink för att den är god, går jag ut så är det för att dansa och umgås och dricker väldigt lite om jag nu ens dricker. Jag dricker helst inte alls med underåriga, jag köper ALDRIG ut. JAg brukar vara den som hjälper de som druckit för mycket. Ändå så är det inte många som ens brukar inse att jag är nykter, jag har lika kul som de har som oftast. Det beror på vilka man är med men man ska ju inte umgås med vilket folk som helst utan är man med sina vänner och alla är inriktade på att ha roligt så har man minst lika kul nykter som full. Plus att man slipper alkoholens baksidor.
Mamma och pappa, tack för att ni inte dricker utan alltid har funnits där<3
Jag Ser Världen I En Framåtvänd Backspegel
I'm sitting här in my broschas lägenhet, lyssnar på musik och har det helt nedsläckt. Helt ensam och har egentligen inte gjort nåt speciellt de här timmarna som flutit förbi. Idag har jag varit lärare i mellanstadiet så nu är alla stadium gjorda, bara gymnasie och dagis kvar innan jag varit överallt. Det är faktiskt rätt roligt, eleverna är snälla och gör det roligt för det mesta.
Mio är fortfarande halt :/
Jag fick en kommentar idag om ett av mina tidigare inlägg, det om psykisk misshandel. Om att om man skulle visa det för en som man utifrån skulle säga att den är utsatt eller delaktig i sådant, säkert skulle neka i sten att det var så. Antingen för att de inte ser det, eller för de inte vill erkänna det. Rätt synd. Dessutom är det synd att det finns de som ska kasta sten i glashus och klaga på andra då det är de själva som har det dåligt.
Förresten jag har äntligen spelat innebandy! Skadefritt också, det ni ;P Första gången gick det sådär, skottet satt inte som det skulle, passningarna var inte alltid 100 och jag kom inte in i rätt flow så det gick hyfsat. Igår däremot så släppte det lite och jag kände att jag började komma in lite i mitt spel. It feels good, Robin Hood.
Peace.
/Hulken
Mio är fortfarande halt :/
Jag fick en kommentar idag om ett av mina tidigare inlägg, det om psykisk misshandel. Om att om man skulle visa det för en som man utifrån skulle säga att den är utsatt eller delaktig i sådant, säkert skulle neka i sten att det var så. Antingen för att de inte ser det, eller för de inte vill erkänna det. Rätt synd. Dessutom är det synd att det finns de som ska kasta sten i glashus och klaga på andra då det är de själva som har det dåligt.
Förresten jag har äntligen spelat innebandy! Skadefritt också, det ni ;P Första gången gick det sådär, skottet satt inte som det skulle, passningarna var inte alltid 100 och jag kom inte in i rätt flow så det gick hyfsat. Igår däremot så släppte det lite och jag kände att jag började komma in lite i mitt spel. It feels good, Robin Hood.
Peace.
/Hulken
Too Cool For School
Senaste tiden har det mest bara varit jobb, Moa och Klimpfjäll. Jag har fått jobb som lärarvikarie så jag har haft spanska, svenska, engelska, so, fysik, matte och idrott med högstadiet. På onsdag ska jag ha bild och på tors, fre och mån ska jag ha en lågstadieklass i olika ämnen. Men det är kul! Man får en genomgång och reminder om grundskolan och det mesta minns jag ju faktiskt. Fast att eleverna gissar på att man är mellan 17 och 20 år, är det en bra eller dålig sak? Dessutom kommer jag bli stark för alla vill hela tiden köra armbrytning mot mig och det är ju bara kul ;P Men jag har innebandyabstinens!!
Just nu är jag hemma i Klimpfjäll men jag saknar Moa nå se alta(?) och nu ska jag nog till Filip en sväng och umgås. Kanske spela lite SNES men jag har hört att jag är läskig då för jag är ju så tävlingsinriktad. Hm.
Jag hoppas att Mios ben blir bra också, han har hoppat på tre nu i en vecka så vi ska till veterinären med honom igen till veckan då vi ändå ska dit och operera ZZBell.
Vet Man Aldrig Vart Man Är Behöver Man Aldrig Gå Vilse
Jag saknar min flickvän <3
Min Väg Hem
Jag vill springa tills benen inte orkar mer
Vart spelar ingen roll
Bara så att jag slipper allt och så länge ingen ser
Att jag har ingen aning, jag har ingen koll
Musiken spelar på högsta volym
Jag målar upp bilder i fantasin
Jag ligger i solen på stranden under en palmplym
Jag ser dig komma emot mig och du är min
Du lärde mig se men just nu har jag ingen syn
Jag är vilse men jag ska hitta min väg hem
Jag kastar tärningen och hoppas på tur
Kastar gång på gång
Du ler mot mig och du är min lyckofigur
Men leendet tillbaka tystnar när du är tvär och vrång
Inom mig lever ett stort öppet hål
Jag matar det dagligen med skit från mitt liv
Ibland vill jag bara få ur mig allt med ett stort avgrundsvrål
Du kommer som en ängel och hjälper mig med stora kliv
Musiken spelar på högsta volym
Jag målar upp bilder i fantasin
Jag ligger i solen på stranden under en palmplym
Jag ser dig komma emot mig och du är min
Du lärde mig se men just nu har jag ingen syn
Jag är vilse men jag ska hitta min väg hem
Jag vill vara stark som en tiger, en björn
Resa mig som fågel Fenix från askan
Jag vill inte vara rädd och gömma mig i närmsta hörn
Inte göra som du och glömma allt med flaskan
Jag springer på vägen som delar sig i fem
Du är vid min sida vart du än är
Jag vill bara att du ska följa mig hem
Att allt ska vara ljust och lyckligt, en idyll när vi väl är där
Musiken spelar på högsta volym
Jag målar upp bilder i fantasin
Jag ligger i solen på stranden under en palmplym
Jag ser dig komma emot mig och du är min
Du lärde mig se men just nu har jag ingen syn
Jag är vilse men jag ska hitta min väg hem
Musiken spelar på högsta volym
Jag målar upp bilder i fantasin
Jag ligger i solen på stranden under en palmplym
Jag ser dig komma emot mig och du är min
Du lärde mig se men just nu har jag ingen syn
Jag är vilse men jag ska hitta min väg hem...
Till De Anhöriga, Till Dig och Till Mig
Säg inte att du förstår, det gör du inte. Du kan omöjligt veta vad en annan människa går igenom precis som den känner det. Det är ingenting som kan jämföras med någonting annat. Falskhet och påstådd kunskap spricker direkt så sluta låtsas och säga tomma ord om du inte menar det. Tanklöst tröstande gör det bara värre som "det hade kunnat vara värre" för vad fan vet du hur hårt den personen tagit det? Spelar ingen roll om det är ett husdjur, en nära eller en ytligt bekant som dött. Bort med det professionella och fram med mänskligheten. En god vän sa till mig i natt; var glad att du är mänsklig och känner och bryr dig. Det hade varit värre om du varit helt obrydd och kall.
Det finns inget rätt, det finns inget fel. En person i kris vill inte bli bemött utan vill bli mött. Vill bli sedd och vill veta att den inte är ensam.
Vem uppfann egentligen rädslan att prata och finnas där när det är jobbigt? Är det för jobbigt att finnas där och visa att man bryr sig mer än bara säga "jag finns om du vill prata" i hastigheten. Säger man så, då ska man mena det. Tvinga den man bryr sig om att förstå att man verkligen gör det. Men är man rädd och orkar inte möta det mörka och jobbiga, då kan man säga det. I stället för att ge tomma ord. Hellre säga att man inte vet vad man ska säga än att inte säga någonting alls eller en vit lögn. Tvinga dig inte på någon, om den vill prata så pratar den så visa respekt. Tillåt personen visa sina känslor och visa att de är okej. Stanna kvar.
Visst det krävs en del styrka och mod att våga sig närma en som drabbats av olycka och sorg. Men det får helt enkelt inte bli för svårt. Raka frågor, svar och ärlighet och en varm kram. Våga vara utan att göra. Våga finnas utan att alltid prata eller ha något svar. Våga krama om.
Låt det ta den tid det tar, det går inte över på en natt. Även om en person skrattar behöver inte det betyda att den är lycklig. Även när sorgen börjat lägga sig finns saknaden kvar. Så ni som hör av er de första dagarna och veckorna men inget sen, tänk om. Visa att du fortfarande finns och gärna hjälper i deras jobbiga vandring mot en möjlig framtid.
Förlåt för en massa svammel men tankarna är som olika garnnystan som trasslat ihop sig. Farmor och Roxy, jag har fortfarande inte kommit över er även om det börjar vara längesen. Men saknad räknas inte i tid.
You Be a Kite and I'll Be Your Kite String
Det är som en sten i magen som är hård och kall. Det är som om tankarna snurrat in sig i varandra och är i en enda röra, så att man kan plötsligt börja tänka på huggormar då man började tänka på att man ska ta på sig strumporna. Det är som om man är i rymden och upptäcker att man svävar bort och man får panik men har ingenting att greppa tag i. Det är ändå ingenting, ingenting i jämförelse. Jag förstår inte. Men jag gör mitt bästa även om det känns som om jag ingenting gör. Jag är inte utbildad, har ingen aning. Lost. Men jag måste stå kvar på jorden så jag kan hålla om dig och hålla dig kvar om du börjar sväva iväg.
Döden är ingenting att vara rädd för, det är de levande man ska vara rädda om. Det är inte de som är döda det är synd om, det är de efterlevande. Om en person frammanar så stor sorg, tänk då all glädje och ljus vi kan åstadkomma då vi är många fler!
Kan Man Rädda Världen Med Ett Leende?
Livet är grymt, livet är orättvist. Människor är grymma och vi är inte ett dugg längre utvecklade än de andra djuren på vissa punkter. För vi är just det, djur. Djur med tron att det är vi som äger världen och att det är vi som dominerar. Vi tror att vi kan dominera och äga andra. Slavar är förbjudna men hur längesedan är det egentligen? 1847 är året då det sista slaveriet ägde rum med nordisk inblandning. Faktum är att i Afrika förekommer det fortfarande och kanske finns det kvar ännu men under en annan form? Även om slaveriet är borta så finns viljan att kunna kontrollera kvar, men det är först på senare tid som det börjat uppmärksammas mer.
Du har kanske varit i ett sånt förhållande, har en släkting eller en i familjen eller en vän som är eller har blivit utsatt för det. Till exempel;
-Det är en person som vill veta allt om vad du gör eller var du är. Vem du är vän med och gärna kontrollera det! Kan hota med att skada dig, sig själv, eller dina nära om du skulle vägra.
-Det kan vara en person som spelar på dina känslor, säger att du måste välja mellan denne och en annan betydelsefull person i ditt liv som typ din mamma. Får dig att få skuldkänslor, gör så du känner dig värdelös och ful och du tror du inte är värd en bättre situation.
-Humörsvängningar är vanligt... Och reaktionen från gång till gång på saker kan variera, stort.
-Tvång till sex eller får dig att gå med på saker du inte vill. Annars så blir du hotad.
-Det kan vara någon som får dig att verka galen, säger att det aldrig hänt, att du är knäpp och att du hittar på så tillslut så undrar du om det du minns kanske var en överdrift från ditt håll. Det kanske inte ens hänt ändå?
-Det kan vara hot om att skada dig eller någon och du blir orolig för din egen säkerhet tillsammans med den här personen. Du är inte heller säker på om dina ägodelar är och förblir hela.
-Det kan vara någon som vill ha ekonomisk kontroll och förvaltar även dina pengar. Så att DU måste BE om dina EGNA pengar då du behöver dem. Inte ens då är det säkert att du får några.
-Du förväntas släppa allt då det passar denne person. Förväntas ställa upp på allt men ändå aldrig är nöjd.
-Kränkande och nedsättande ord. Du får även höra hur dum, obetydelsefull och vilket misstag du är och var.
-Du kan och får inte dölja några känslor men du får aldrig veta vad h@n känner eller tycker. Du får gå och undra länge och h@n kan inte planera någon framtid med dig och visar ingen ömhet eller omtanke.
-Anklagar dig "du vill bara ha problem", "du lämnar mig aldrig i fred".
- Avleder dig när du försöker prata allvar så ämnet glider undan. Om det är om något som den personen har gjort fel så blir det ofta i slutändan att det känns som om det är du som gjort fel i stället.
-Sen om du försöker berätta hur du känner eller upplever nåt så får du höra hur fel du har. Anmärkningar på ord och ska alltid ha sista ordet. Om du säger att det är ett hus så säger h@n att det är en villa.
-Det kan vara en person som gör sig rolig på din bekostnad, helst när andra kan höra så du blir kränkt och sårad.
-Tycker du att nåt är viktigt? Glöm det! Det är bara svammel! Enligt den personen då såklart...
-Det ni kommit överrens om glöms bort. Även saker du vill göra. Eller måste göra. Det är helt enkelt bortglömt och blir inte av.
-Du kanske ständigt får höra kritik och anklagelser. Om allt möjligt från utseende till beteende. Det kan även vara kritik som kommer som "ett gott råd" så att du kan "förbättras".
-Det är order du får och du förväntas att utföra dem, utan att klaga så klart. Väntar du dig ett tack så kan du får vänta länge...
Om det nu är nåt av de här punkterna som stämmer in, så är det kanske bara nåt som beror på en dålig dag, eller hur? Alla människor kan ha dåliga dagar, även jag. Eller det är kanske bara ett vanligt bråk, jo det är nog bara ett bråk. Det är så här alla människor bråkar, gör de inte?
Om det är något som förekommer inte bara en gång utan återkommande. Om det är med avsikt att förödmjuka och trycka ner och inte att bara klaga. Om det är för att kontrollera och dominera. Om den här personen inte respekterar dig. OM DET ÄR SÅ, så ÄR det MISSHANDEL. Psykisk misshandel som kanske även är tillsammans med fysisk misshandel.
Är det så så prata med någon, skriv, hitta ett sätt att få upplopp för energi och minska stress, gråt hur jävla mycket du vill och känner att du behöver, TA HAND OM DIG SJÄLV!
Varför stannar man kvar hos någon som misshandlar en, som skadar ens inre? Det kan vara för att man älskar den personen, för man tror att man inte klarar sig utan denne. Man är rädd för att bli och vara ensam, man tror att man inte förtjänar eller kommer att få nåt bättre eller en bättre tillvaro. Sen kanske det blir bättre om man försöker hårdare? Men... Är du säker på att du inte tycker så bara för att du fått höra så mycket skit? Är du säker på att det är dina egna känslor och tankar?
Ärligt så har jag varit med om... flera av de här punkterna. Jag har inte tänkt på det så mycket just då, kanske blivit irriterad och klagat över det. Men om jag klagat till den personen så har det alltid slutat med att det varit JAG som sagt förlåt och det har varit MITT fel. Men det var ju inte det från början och det var egentligen aldrig det. Om jag varit på dåligt humör har det ofta slutat med att jag genast måste berätta en orsak till varför och sen måste få den andre på bra humör och be om ursäkt. Men om den är på dåligt humör så får jag inte veta varför utan kanske efter lite tjat i nån timme. Minst. Sen är det jag som ber om ursäkt. Låter det logiskt?
Jag har fått höra att jag inte får ha tighta byxor för enligt "ett litet tips" så passar jag inte i det utan passar bättre i baggy, helst mjukisar. Ville jag ha tight ändå så ja.. Då fick jag höra klagomål om det.
Sen är det lögner hit och dit, utlandsresor som var bestämda men som bokades på annat håll, jag som sagt fel och missuppfattats då jag klagar även om det var helt införstått för nån dag sedan. Jag som fått vänta, fått löftena och fått ta smällarna.
Jag har fått skavsår av skor som var för små men som skulle passa fint för jag har ju inte så stora fötter utan visst passar dem och om jag skulle ha de skor jag ville skulle jag få fotsvett. Alltså var det ett bättre alternativ att kötta sönder fötterna än att ha lite fotsvett och ha det lite varmt en stund, eller? Tyckte inte jag.
Jag har vid två tillfällen av två olika blivit tilldelad två hyllor i garderoben till mina kläder. Det funkar inte, mina tshirtar skulle inte ens få plats. Egna saker? Du tror. Sen prylhyra? Javisst.
Bestämmelser som gått i stöpet, spelar ingen roll om man bokat i förväg för det... jag tror du har svaret käre läsare.. yes! det GLÖMS BORT! Eller ignoreras.
"Åker du hem så får du inte komma tillbaka"
"Vem skriver du med? Varför skriver ni så mycket? Förut skrev du nästan aldrig så varför skriver du så mycket nu? Måste du skriva nu? Skriv helst inte medan du är med mig"
"Måste du åka på det där, kan du inte stanna är du snäll?"
"Jag ska döda dig"
Jag hade kunnat fortsätta men det är historia. Slaveri, kontrollmani och misshandel borde vara historia helt. En dag hoppas jag att det är det men... Människan är ju ett djur så det är nog inprogramerat i hjärnan att vi ska ha rang, status och revir. Men snälla, kan vi inte göra någonting åt det i stället för att stå där en och en och känna oss hjälplösa? Kan vi inte hjälpa där det behövs och visa att vi finns, att ingen är ensam? Kan vi finnas där och lyssna och stödja? Gå emot när det är nåt som är fel? Kan man bemöta världen med glädje när det finns så mycket hemskt i den? Kan man rädda världen med ett leende?
*~Tack för att du läste~*
Ge Mig Ett Jobb!
Sitter nu i brorsans lägenhet, nyss ätit och ska väl snart på Ica och handla lite. Om två timmar får jag vara med min sötis också och ikväll åker jag hem till Klimpfjäll. Önskar bara att det kunde dyka upp en heltidstjänst åt mig så allt löser sig.
I onsdags var jag på Hotell Wilhelmina och jobbade, det blev lite över 10 timmar och det gick bra. Får se om jag får jobba mer där. I helgen åkte jag till Forsmark och hjälpte till med veden och lite sånt. Sen igår, söndag, körde jag först till Skansholm och sen hit. Såg på Step Up 3d och myste lite.
I onsdags var jag på Hotell Wilhelmina och jobbade, det blev lite över 10 timmar och det gick bra. Får se om jag får jobba mer där. I helgen åkte jag till Forsmark och hjälpte till med veden och lite sånt. Sen igår, söndag, körde jag först till Skansholm och sen hit. Såg på Step Up 3d och myste lite.
Anotha Day
Tjingtjing bloggen och ni som läser!
I fredags drog jag från Kiruna efter tre varma hejdåkramar som väckte mig. Första stoppet var kalla och regniga Porjus där same-sm höll till. Där var jag inte länge men jag plockade upp Kattis så jag fick sällskap resten av vägen. Andra stoppet var Kåbdalis där vi väntade in brorsan, Prejhta och två norrmän som var på väg till Porjus. Sen stannade vi även till i Moskosel och Arvidsjaur. Sen äntligen var vi i Villis och jag fick träffa min finaste och mest underbara. Efter att hon åkt körde jag och överraskade Jenkan, sen hämtade jag även dit Ehrrnst. Sov hos Ehrrnst (Demus) och kollade DisneyChannel. Vaknade och fick värsta dunderfrukost/lunchen som satt svinfint i kistan. Synkan och duschen, sen Skansholm.
Kvällen var riktigt bra, spelade lite sällskapsspel. Förklara ett ord utan att använda just det ordet.
"Det är ett djur med luden svans som springer över vägen och blir påkört och dör"
Sen att drakar är en typ av fågel som sjunger jättefint visste jag inte :)
Dansgala, dansade järnet med Demus (Denutt) hela kvällen och massa med min Moa också <3 sen blev vi hämtade och åkte till Skansholm och sov. Eller ja. Efter ett par timmar. Söndagen gick för fort. Måndagen för långsamt. Imorgon är framtid, igår är minnen och i förrgår är historia. Krama sönder kudden nu och ja. Längta till Framtiden!
Matade förresten mattan med paj idag, sen gjorde Strix detsamma ;D
I fredags drog jag från Kiruna efter tre varma hejdåkramar som väckte mig. Första stoppet var kalla och regniga Porjus där same-sm höll till. Där var jag inte länge men jag plockade upp Kattis så jag fick sällskap resten av vägen. Andra stoppet var Kåbdalis där vi väntade in brorsan, Prejhta och två norrmän som var på väg till Porjus. Sen stannade vi även till i Moskosel och Arvidsjaur. Sen äntligen var vi i Villis och jag fick träffa min finaste och mest underbara. Efter att hon åkt körde jag och överraskade Jenkan, sen hämtade jag även dit Ehrrnst. Sov hos Ehrrnst (Demus) och kollade DisneyChannel. Vaknade och fick värsta dunderfrukost/lunchen som satt svinfint i kistan. Synkan och duschen, sen Skansholm.
Kvällen var riktigt bra, spelade lite sällskapsspel. Förklara ett ord utan att använda just det ordet.
"Det är ett djur med luden svans som springer över vägen och blir påkört och dör"
Sen att drakar är en typ av fågel som sjunger jättefint visste jag inte :)
Dansgala, dansade järnet med Demus (Denutt) hela kvällen och massa med min Moa också <3 sen blev vi hämtade och åkte till Skansholm och sov. Eller ja. Efter ett par timmar. Söndagen gick för fort. Måndagen för långsamt. Imorgon är framtid, igår är minnen och i förrgår är historia. Krama sönder kudden nu och ja. Längta till Framtiden!
Matade förresten mattan med paj idag, sen gjorde Strix detsamma ;D
Om Några Timmar...
Både bra och tråkigt
Moa <3
Såna Som Definitivt Inte Växer På Träd
Jag har världens bästa, finaste och mysigaste vänner man kan ha! <3 Som jag sa till några av dem då vi låg i sängen huller om buller; ni är som en slags familj. Min Kirunafamilj bestående av en rad helt unika men underbara människor som finns där som jag finns för dem. Ni vet vilka ni är och ni är älskade!
Vi har en lite speciell relation också, helst vi i ena gänget. Utomstående har ibland lite svårt att förstå men det är bara så vi är. Man måste uppleva det och veta lite hur vi funkar och våra historier för att kanske hänga med. Vi kan skratta, busa, umgås med hög energi och mycket glädje. Vi kan även vara djupa, kramiga, behöver inte prata jämt, vi vet oftast vart vi har varandra och att mysa är det bästa vi vet. Kompispussar är okej. Att vara sig själv är självklart för man blir accepterad. Vare sig man har med eller utan studs. Vare sig man ena dagen är nere och vill vara själv och andra dagen är helt jävla dampig och kan inte sitta stilla och kan vrida sig av magkramper efter skrattanfallet man nyss hade.
Är det någon som mår dåligt ställer man upp. Lika så om någon vill ha med en och dela en upplevelse i deras liv. Jag hade tur som hittade er nästan direkt jag kom till Kiruna. Så många minnen! Ellan på träningen i mål, Malin med sin princesskrona, Katti och Ello på fest hos Katti, Sussi på bänken på innebandyn, Anna på Sussis inflyttningsfest.
Ni andra också i min närmsta umgångeskrets, ni är underbara! Jag kommer sakna er så sjukt mycket...
